Det har varit en sådan där dag då jag hållt mig för mig själv i min ensamma vrå. Började pilla med korten och ännu en gång kom jag att tänka på vilka underbara vänner jag har. Och vilken underbar familj. Nu sitter ni där på väggen så att jag kan titta på er när ni inte är här, ett helt collage av kärlek och underbara stunder! Tittade på nya och gamla kort, många minnen som kom upp till ytan. Där var kort på folk jag inte träffat på länge, människor jag en gång älskat, människor jag fortfarande älskar, människor som finns där än idag. När jag tittade på korten från studenten insåg jag hur mycket som har hänt på de här sex åren, men även hur lite som hänt. På många sätt är jag en helt annan människa samtidigt som jag fortfarande är den där blyga, glada tjejen som inte vet vad hon vill.

När jag tänker på alla människor som kommit och gått under åren är det både med glädje och sorg. Sen tänker jag på alla människor jag har runt omkring mig nu. Fina människor som får mig att känna mig älskad, människor som ger mig hjärnspöken, människor som får mig att skratta och le, människor som får mig att önska att jag vore där de är, människor som får mig att vara glad att jag är där jag är.

Under de här sex åren har jag bott i Halmstad, fina underbara Halmstad, lilla, händelselösa Halmstad. Ett tag trodde jag nog att jag skulle fastna där, kanske bosätta mig inne i stan. Men så blev det inte. Och trots att jag många gånger önskar att jag var kvar där så är jag så otroligt lycklig över att bo i mitt kära Göteborg igen. Trivdes i Halmstad men fick aldrig den där känslan, den där känslan jag får nästan varje gång jag åker över Hisingsbron och ser min fina stad och dess hamn. Samma känsla som jag kan få när jag går på Avenyn eller någon annan smågata. Känslan att jag älskar den här stan, känslan av pirr i magen. Det är då jag vet att jag gjorde rätt val.


Många kort blev det, många underbara finns det.